”Ni kommer garanterat välta upp och ner med båten minst en gång” började våran guide att skrämma upp oss med precis innan vi skulle hoppa i de knallgula gummibåtarna. Vi skulle rafta i Rotorua – i världens högst kommersiellt raftingsbara vattenfall på sju meter. Med våtdrakt, flytväst, hjälm och varsin paddel placerades vi tillsammans med tre andra tjejer och en guide i en gummibåt och började guppa nedför uppvärmningsvattenfall i en tjugotvågradig flod. Det var vackert, det var häftigt och det var adrenalinkick. Tyvärr fick våran guide en paddel i magen när vi forsade nedför de sju metrarna och bröt några revben. Inte lika kul.
Som kontrast (och for att öva lite mindfulness på order av mamma) åkte vi nästa dag till Coromandel och Hot Water Beach för att gräva oss en grop i sanden och njuta i det runt-trettiosju-gradiga varma vattnet bland alla andras gropar och njutande miner. Kan det bli mer avslappnande än att blicka ut över ett blått hav under höstens ljumma solstrålar i ett ”badkar”?
Och för att fortsätta våran beach-turne åkte vi dagen därpå till New Chums Beach – en strand du måste klättra på stenar och genom skog för att nå, men även en strand som blivit rankad som en av världens tio vackraste strander. Det kunde man förstå.
Nu befinner vi oss i Auckland och försöker spendera upp våra sista slantar innan hemfärden i övermorgon. Och det är inte så svårt som jag just fick det att låta.
//Sofia
Ps. Här kan ni läsa en intervju om vår resa med mig. Kolla även in webbplatsen om du vill ha restips – här finns allt!
2 kommentarer
mars 29, 2009 kl 2:59 e m
Ni spänner bågen till det yttersta in i det sista. Måste ju skriva en kommentar till denna kanske sista resbloggrapport för denna värdsreseomgång. Rafting är väl ett koncentratformat av livet i stort. (Det är dock inte alltid som andra får ta emot slagen) Vad skall Ni nu hitta på innan Era flyg drar mot Europeiska breddgrader ?? Äventyr har Ni allt varit med om !! Räcker det eller var detta bara en början?? Simma nu lugnt den sista etappen mot Europa.
Marcus
mars 30, 2009 kl 2:48 e m
Å, vad jag kommer sakna att läsa om vad ni har för er. Men, så underbara minnen ni kommer att ha, det kanske räcker för en livstid…men, egoistisk som jag är…hehehe…så hoppas jag att ni åker iväg snart igen.
Hoppas även att ni uppdaterar en sista gång när ni kommit hem…så jag (ja, andra också förstås) får veta att allt gått bra även på hemresan.
Kram till er alla
Brittmari / Örebro